Taizé 2015

Jag åker runt över allt! 

Och nu har jag verkligen förstått att jag är "fixerad" kring min kamera! Den är med mig i allt jag gör och jag älskar verkligen att fotografera mer en någonsin just nu. 

Nu har jag precis kommit hem efter en vecka i underbara Taizé tillsammans med underbara ungdomar från Västervik och Figeholm. 

Har samlat ihop de bästa "naturbilderna" från veckan när jag varit borta. Titta och Njut! 

Det är dags

NU är konfirmationen avslutad för denna vår och sommarens aktiviter är på planering för full rulle, och snart så vet vi hur höstens konfirmation kommer att se ut! Jag längtar som bara den!

Men nu måste jag nämna lite om hur livet kan vända och hur saker kommer och går.

Jag sitter nu i Sundbyberg för att i morgon (tisdag) åka till kurs med Vision, men hur hamnade jag i Sundbyberg funderade jag på igår kväll när jag landade här!

Att jag möter människor genom klättring som bara är meningen att vara en gång har blivit fler gånger klättring och sedan så har det utvecklats till att jag är nu här och sitter i soffan framför Malou pluggar psykologi och dricker kaffe, och mellan varven så utbyts det livserfarenheter, historier och klättring.

Jag har senaste tiden fått höra mycket positiva saker kring hur jag är som person och framför allt så undrar jag varför jag har så lätt att träffa och prata med nya människor, och svaret på det är att jag är väldigt öppen och lätt att prata med.

Jag tar vara på denna tid innan morgon dagens kurs och njuter av gemenskapen tillsammans med otroligt snälla människor som delar med sig av sin tid och framför allt erfarenheter. Jag trivs här där jag får vara den som jag är.

31 maj snart!

Det börjar närma sig konfirmation och den 31 maj 2015 då åter en grupp ska ut i världen som konfirmander.

Denna vecka fokuseras enbart på konfirmationshelgen med middag för familjen och bibelutdelning och sedan söndagen med mässa i S:t Petri kyrkan i Västervik.

Året tillsammans har verkligen gott fort och jag kan minnas första träffen som om det var förra veckan, jag känner glädje mycket glädje! inför att få "lämna" en grupp med ungdomar ut till världen åter.

Men känslan att några kommer komma tillbaka till kyrkans olika verksamheter i framtiden är underbar, att dessa unga kommer troligtvis välja att komma tillbaka när det är dags i livets olika delar.
Nu tagga det sista dagarna innan det är dags.

Kisa staden som glömdes bort, tyvärr!

Du sitter man åter igen i huset där mycket startade.

Det var här som jag lärde mig att förstå att landet är mycket underbart ganska ofta. Men jag koncentrerar mig på "staden" Kisa istället.

Kisa! Där jag oftast börjar att räkna min fina livskurva från. (Bakgrund till det)

När man ska rita en livslinje så kan man få kravet att man inte behöver börja när man föds, utan att man kan börja där man känner att livet "startade" att forma mig till den jag är idag.

Vi fortsätter!

Kisa! När jag flyttade hit 2001 från Linköping började mitt liv, ändå när folk ställer frågan vart jag är från så säger jag Linköping, fast det är inte rätt! Jag är från Kisa, Kinda Östergötlands vackraste del!

I denna lilla stad så började jag min karriär som den är jag är idag, den fritidsledare som jag i framtiden också kommer vara många år fram över och framför allt den jag är nu.
Jag börjar alltid fundera på varför jag som många flyttar från denna stad när man har gjort färdigt högstadiet och kommer alltid fram till svaret. Utbildning, jobb och så vidare med många anledningar som är relaterade till vad en "Svensson" ska göra under sin livstid.

Nu sitter jag åter i ett av de viktigaste husen som jag någonsin varit i!
Nämligen hemma hos min mormor och morfar. Känslan när man kommer hem en gång per termin för att ta hand och vårda den relation som man har kvar med familjen som bor kvar är ganska underbar, men skrämmande! Jag tänker alltid att jag ska vara den som är lyssnade och vill finnas för mina morföräldrar men av någon anledning så är det jag som kommer till nylagad mat, fika och helt plötsligt så är jag den som blir ompysslad på heltid. Älskar verkligen att komma hem hit!

Jag åker alltid en runda extra på gatorna här när jag kommer hem för att kolla hur husen ser ut, vilka affärer som fortfarande finns kvar och framför allt så tänker jag tillbaka på alla goda minnen som man har från ungdomens tid här när man växte upp och trodde att man var vuxen fast man var bara barnet!

Ett minne som verkligen jag kan sakan från denna tid är när jag fick mitt mopedkort och lika så min EU-moped (som BTW står i garaget hos mamma, syster och plastpappa) då man åkte runt i flera timmar på denna maskin som man idag när man har körkort kan bli galen på :-)
Dessa meningslösa timmar runt upp mot Kisa kyrka sedan mot scoutgården ner till Stjärneboskolan ut på väg 34 svänga upp mot banken över torget backen upp bakom Konsum och sedan mot kyran igen för att ta svängen om ytligare ett varv till och så ett till osv.

Ja jag har verkligen åkt moped på alla vägar och stigar i hela Kisa och jag är säkert inte den ända som gjort det med åren.

Minnen som också kommer tillbaka är när man åkte ut till Pinnarp camping för att bada, för att äta glass och spela minigolf för att sedan åka in till Kisa åter.

Jag har verkligen kärlek till denna stad och kommer alltid ha någon form av anknytning till Kisa vare sig jag är från Linköping från början eller inte! Eller nu rätar vi ut sanningen! Håll er i!

Anledningen till att jag säger Linköping är pga att den staden har alla antingen varit i eller vet vart den ligger, säger jag att jag är från Kisa rynkar människor på näsan och säger Kista?

Nej mellan Linköping du vet (Lars Winnerbäck) och Vimmerby (Astrid Lindgren)!
Kolla kartan!
Och då som först kommer kommentaren: Där har jag åkt igenom någon gång! Aha (tumme upp)

Jag är hemma åter en sväng och jag njuter av tillvaron och nu ska jag få bädda ner mig här och vakna upp till en dag som den var för ca 7 år sedan.

Natti natti

Macbook Pro!

De senaste månaderna så har jag kämpat med min macbook årsmodell 2009. Ni läste rätt 2009. 

Den har varit mig trogen i 5 och 1/5 år nu. Inga problem och bara fungerat som den ska! Men nu är det roliga slut då en här om dagen började att stänga av sig titt som tätt, den ville inte "vakna" när jag ville och den kunde ladda ur batteriet när den kände för det. 

Och jag som dagligen använder min dator troget med alla dess funktioner som fotoredigering och film med allt som det innebär kände någon stans att nu är det kört. 

Jag kollade med den så kallade äpple affären om man kunde installera om och lika så byta lite delar för att få den att gå ett par år till. Med svaret att det går men det kommer att kosta och troligtvis kommer den inte att funka så många år som en ny. 

Så idag bet jag i det sura äpplet :-) och köpte mig en ny macbook pro! 

Det kommer bli min nya kompis fram över och förhoppningsvis kommer det bli många bra år tillsammans fram över. Enligt mina beräkningar på de tidigare macbook och macbook pro som jag haft så kommer vi ha minst 5 års liv tillsammans. Nu väntar det bara att se om Apple kan leverera det som jag vill åter med en produkt. 

Det är jag otroligt säker på! 

Välkommen macbook pro 2015 års modell in i familjen. 

Va! Vad hände

Hur hamnade jag här?

En fråga som jag grubblar mycket över då jag ligger i min säng och inte kan somna för att jag Grubblar!

Jag önskar mig min mammas "grubbelgubbe" den som man kan hålla och ge allt man grubblar på och sedan gå vidare starkare ur en situation.
Jag vet inte vad detta ska betyda men inte är det bra i alla fall. Jag är inte den som grubblar! jag är bara en person som tänker men inte fastnar i saker mer än nödvändigt!

Men med en motgång kommer alltid en uppgång brukar man säga, men just ikväll känns det inte alls bra! Idag är det den sådan dag då allt går mot alla odds i hel världen!

Jag har under de senaste dygnen funderat mycket på vad livet har att ge och jag vet en sak! Att det är helt underbart att vara i naturen och leva med den, att kunna njuta solnedgången som kommer och ljuset som lyser när det reflekteras mot vågorna i vattnet i kanalen till Västervik!
Lilla jag på denna stora jord ska inte ha en dag med motgång, och goda saker dessutom!

Man ska aldrig glömma att det är bra saker som sker hela tiden omkring sig själv, att styra sina fötter till jobbet där man är anställd för att hjälpa andra unga som gamla med sina problem.

Jag ska nog inte klaga så mycket egentligen, det som är en motgång kan man lära sig något av och sedan resa sig upp och göra det bättre än innan.

Imorgon är en ny dag med nya möjligheter med massor roliga nya saker att ta tag i! Då är det jag som skrattar sista skrattet och njuter av en kväll med sömn och inte en kväll med "o-sömn"


PS: jag vill inte vara tråkig, men här kommer lite bilder från dagens aktivitet med ungdomarna.

Vi tappade en plastpåse i vattnet (som vi fick upp) och då såg jag min chans att få ett "stilrent" Foto. 

Vi ser S:t Petri till vänster och S:ta Gertrud till höger. De två vackraste kyrkorna som jag vet. 

En livfull bild på Västervik med S:t Petri kyrka som ledbyggnad. 

Att klättra är underbart!

När jag tänker på klättring och skriver att klättring är underbart menar jag två saker.

Ett: klättring i form av klättring är ju det mest underbara som finns i världen. Att få svinga en dojja upp för ett berg och lika så placera den perfekta kilen i en spricka som man sedan "belastar" hela sitt liv på.

Två: då är det klättring i utveckling som jag pratar om! 
Att jag som människa beslutar mig för att utvecklas i mitt sinne med nya infallsvinklar.

Jag har de senaste veckorna lagt ca 8 timmar gånger 8 dagar på utbildning för att utvecklas, med andra ord 64 timmar på en månad.

Jag måste "hävda" mig lite och slå mig på bröstet över mina fördjupningar.

För att förenkla det ska jag rada upp allt som jag gjort.

1: inomhusinstruktör i klättring, möjligheten att instruera och ge ut grönt och rött kort.
2: varit två dagar i Stockholm och läst. Ledare i vision. Lång utbildning med 4 träffar undrar 2015 med gruppsykologi och personligt ledarskap.
3: utomhusinstruktör klättring,  att instruera och ta med sig klättrare ut och klättra på klippor mm.
4. Just nu i skrivande stund. GTU 1. Grundtränarutbildning i SISU.  För att öka möjligheterna i framtida grupper.

Jag vill med detta uppmuntra till att gå de utbildningar som man får möjlighet att gå på.

Ca 00:35

Jag funderar ganska mycket på livets olika vändningar,  och det gör mig inget för det utvecklar mig och mitt tänkande.

Jag är en tänkare! Har alltid varit och kommer att vara. Just nu tänker jag ganska mycket på sommarens saker som händer!  kommer jag få klättra så mycket som jag vill eller kommer vädret sätta stopp för det?
Kommer jag hinna fotografera så mycket som jag vill? Eller kommer tiden försvinna.

Igår på andaketen så pratade min kollega Henrik och tid! Att den är superviktig att hålla koll på. Vi får massor med ny tid varje dag som börjar och vi ska förvalta den tiden så gott vi kan. Men gör vi inte  de saker som vi vill under den tiden som vi har möjlighet så kommer den tiden att gå förlorad. Och jag tror verkligen på det! 

Man måste satsa så fort man kan och har tid. Gör man inte det så kommer man mista den tiden som man behöver och sedan så ångar man det.

Jag ska värdera min tid på ett klokt sätt ännu mer än jag redan gör. Göra saker som får mig att pirra och känna mig otrygg, saker som får mig att växa!

Lycka till Zebastian, tiden har bara börjat!

Valstaberget levererar klättring

Årets första klättring blev till den 28 februari detta år. Nu blir det en riktig sommar med allt.

Västervik

Jag bjöd mig själv på en tur ut till Kulbacken och tänkte att jag ska ta mig några bilder över vackra Västervik.

Jag har senaste tiden fått fart på mitt fotograferande och känner mig riktigt nöjd med att åter vara igång med "plåtningen" under 2015 kommer jag fokusera mer på klättring och fotografering än någonsin. Hoppas ni som läser och följer mig här kommer vilja hänga med på detta år.

Soffa och bil

Mini cooper har senaste året varit allt jag älskat med bilen. Men ibland har den kostat mig hur mycket som helst.

Jag bestämde mig förra veckan att köpa ny bil och värderade min mini och fick tillbaka de pengar som jag gav för den! 

En Hyundai i20 blev det. Mycket trevlig att köra och den har allt som jag vill ha.
(känner att detta bara blir en halvbra uppdatering av vardagen)

Jag ligger i skrivande stund på soffan och njuter av söndagen tillsammans med tv och doften av mat i köket innan jag sedan ska vidare och leka med min kamera i skogen ikväll.

BRB med bilder senare.

Nya saker

Idag har jag efter många veckors tid fått min nya telefon på jobbet.
Känslan när man startar upp den är otrolig. Vetskapen om att alltid kunna bli nådd när man säger att man är nåbar.

Vi är så beroende! Jag med  att alltid kunna ringa någon eller söka information. Varför är det så? Kan man sluta?

Som svar på om man kan sluta så tror jag inte det, det är skapat ett beroende som personen själv inte kan välja mellan. Vi kan så klart välja att inte vara en dela av det sociala men det krävs också att man är det för att kunna göra ett bra jobb. 

Jag har själv massor med människor via facebook och instagram och inte ett ända nummer till vissa av dem. I mina arbetsuppgifter så ska jag ständigt uppdatera dessa sociala sidor för att ungdomar ska bli sugna på att komma till vår verksamhet. 

Ja vist är det konstigt, att man inte kan vänta på ett brev på posten med informationen utan måste med det samma ha svar då man har dessa svar i mobilen även om man slutat för dagen med jobbet. I all ära så är det ganska knasigt, att vi alltid förväntas att kunna svara på människors frågor. 

Jag har en gammal bild som jag såg för några år sedan på sociala medier. 

Personen frågar prästen: Vad är meningen med livet? 

Prästen svarar: Jag vet inte! Min dator har kraschat!

Vad skulle vi göra utan alla dessa elektroniska prylar? 

OCR Västervik

För några veckor sedan så råkade jag landa i ett samtal med en god vän som jag inte har träffat på länge. Vi kan fram till att båda ska springa Toughest i Malmö detta år och han berättade att han gjort en enklare bana i Västervik för att hålla sig i form för att löpa.

Sagt som gjort kunde inte jag lämna detta bakom mig utan var tvungen att ge mig ut och pröva denna bana. Jag är Frälst! då menar jag det!

Förutom klättringen har jag hittat det jag brinner för, att springa 6-10 km med hinder. Vad kan vara mer roligare än det? Jo klättring så klart! men ni förstår vad jag menar när jag skriver det!

Jo idag efter ett par dagar senare så bjöd jag med dessa två herrar ut på ett varv på banan och inte för att skryta så blev det svett och svett och framför allt träningsverk i morgon :-)
Nu är det bestämt vi kommer gemensamt satsa på att springa Toughest tillsammans och ha en riktigt bra tid.
SÅ nu är det ett nytt mål inbokat, följ gärna med oss på resan mot Malmö och Toughest!

För er som inte ver vad det är Klicka in på länken, kanske blir du inspirerad och anmäler dig.

http://www.toughest.se