Det börjar närma sig konfirmation och den 31 maj 2015 då åter en grupp ska ut i världen som konfirmander.
Denna vecka fokuseras enbart på konfirmationshelgen med middag för familjen och bibelutdelning och sedan söndagen med mässa i S:t Petri kyrkan i Västervik.
Året tillsammans har verkligen gott fort och jag kan minnas första träffen som om det var förra veckan, jag känner glädje mycket glädje! inför att få "lämna" en grupp med ungdomar ut till världen åter.
Men känslan att några kommer komma tillbaka till kyrkans olika verksamheter i framtiden är underbar, att dessa unga kommer troligtvis välja att komma tillbaka när det är dags i livets olika delar.
Nu tagga det sista dagarna innan det är dags.
tisdag 26 maj 2015
fredag 22 maj 2015
Kisa staden som glömdes bort, tyvärr!
Du sitter man åter igen i huset där mycket startade.
Det var här som jag lärde mig att förstå att landet är mycket underbart ganska ofta. Men jag koncentrerar mig på "staden" Kisa istället.
Kisa! Där jag oftast börjar att räkna min fina livskurva från. (Bakgrund till det)
När man ska rita en livslinje så kan man få kravet att man inte behöver börja när man föds, utan att man kan börja där man känner att livet "startade" att forma mig till den jag är idag.
Vi fortsätter!
Kisa! När jag flyttade hit 2001 från Linköping började mitt liv, ändå när folk ställer frågan vart jag är från så säger jag Linköping, fast det är inte rätt! Jag är från Kisa, Kinda Östergötlands vackraste del!
I denna lilla stad så började jag min karriär som den är jag är idag, den fritidsledare som jag i framtiden också kommer vara många år fram över och framför allt den jag är nu.
Jag börjar alltid fundera på varför jag som många flyttar från denna stad när man har gjort färdigt högstadiet och kommer alltid fram till svaret. Utbildning, jobb och så vidare med många anledningar som är relaterade till vad en "Svensson" ska göra under sin livstid.
Nu sitter jag åter i ett av de viktigaste husen som jag någonsin varit i!
Nämligen hemma hos min mormor och morfar. Känslan när man kommer hem en gång per termin för att ta hand och vårda den relation som man har kvar med familjen som bor kvar är ganska underbar, men skrämmande! Jag tänker alltid att jag ska vara den som är lyssnade och vill finnas för mina morföräldrar men av någon anledning så är det jag som kommer till nylagad mat, fika och helt plötsligt så är jag den som blir ompysslad på heltid. Älskar verkligen att komma hem hit!
Jag åker alltid en runda extra på gatorna här när jag kommer hem för att kolla hur husen ser ut, vilka affärer som fortfarande finns kvar och framför allt så tänker jag tillbaka på alla goda minnen som man har från ungdomens tid här när man växte upp och trodde att man var vuxen fast man var bara barnet!
Ett minne som verkligen jag kan sakan från denna tid är när jag fick mitt mopedkort och lika så min EU-moped (som BTW står i garaget hos mamma, syster och plastpappa) då man åkte runt i flera timmar på denna maskin som man idag när man har körkort kan bli galen på :-)
Dessa meningslösa timmar runt upp mot Kisa kyrka sedan mot scoutgården ner till Stjärneboskolan ut på väg 34 svänga upp mot banken över torget backen upp bakom Konsum och sedan mot kyran igen för att ta svängen om ytligare ett varv till och så ett till osv.
Ja jag har verkligen åkt moped på alla vägar och stigar i hela Kisa och jag är säkert inte den ända som gjort det med åren.
Minnen som också kommer tillbaka är när man åkte ut till Pinnarp camping för att bada, för att äta glass och spela minigolf för att sedan åka in till Kisa åter.
Jag har verkligen kärlek till denna stad och kommer alltid ha någon form av anknytning till Kisa vare sig jag är från Linköping från början eller inte! Eller nu rätar vi ut sanningen! Håll er i!
Anledningen till att jag säger Linköping är pga att den staden har alla antingen varit i eller vet vart den ligger, säger jag att jag är från Kisa rynkar människor på näsan och säger Kista?
Nej mellan Linköping du vet (Lars Winnerbäck) och Vimmerby (Astrid Lindgren)!
Kolla kartan!
Och då som först kommer kommentaren: Där har jag åkt igenom någon gång! Aha (tumme upp)
Jag är hemma åter en sväng och jag njuter av tillvaron och nu ska jag få bädda ner mig här och vakna upp till en dag som den var för ca 7 år sedan.
Natti natti
Det var här som jag lärde mig att förstå att landet är mycket underbart ganska ofta. Men jag koncentrerar mig på "staden" Kisa istället.
Kisa! Där jag oftast börjar att räkna min fina livskurva från. (Bakgrund till det)
När man ska rita en livslinje så kan man få kravet att man inte behöver börja när man föds, utan att man kan börja där man känner att livet "startade" att forma mig till den jag är idag.
Vi fortsätter!
Kisa! När jag flyttade hit 2001 från Linköping började mitt liv, ändå när folk ställer frågan vart jag är från så säger jag Linköping, fast det är inte rätt! Jag är från Kisa, Kinda Östergötlands vackraste del!
I denna lilla stad så började jag min karriär som den är jag är idag, den fritidsledare som jag i framtiden också kommer vara många år fram över och framför allt den jag är nu.
Jag börjar alltid fundera på varför jag som många flyttar från denna stad när man har gjort färdigt högstadiet och kommer alltid fram till svaret. Utbildning, jobb och så vidare med många anledningar som är relaterade till vad en "Svensson" ska göra under sin livstid.
Nu sitter jag åter i ett av de viktigaste husen som jag någonsin varit i!
Nämligen hemma hos min mormor och morfar. Känslan när man kommer hem en gång per termin för att ta hand och vårda den relation som man har kvar med familjen som bor kvar är ganska underbar, men skrämmande! Jag tänker alltid att jag ska vara den som är lyssnade och vill finnas för mina morföräldrar men av någon anledning så är det jag som kommer till nylagad mat, fika och helt plötsligt så är jag den som blir ompysslad på heltid. Älskar verkligen att komma hem hit!
Jag åker alltid en runda extra på gatorna här när jag kommer hem för att kolla hur husen ser ut, vilka affärer som fortfarande finns kvar och framför allt så tänker jag tillbaka på alla goda minnen som man har från ungdomens tid här när man växte upp och trodde att man var vuxen fast man var bara barnet!
Ett minne som verkligen jag kan sakan från denna tid är när jag fick mitt mopedkort och lika så min EU-moped (som BTW står i garaget hos mamma, syster och plastpappa) då man åkte runt i flera timmar på denna maskin som man idag när man har körkort kan bli galen på :-)
Dessa meningslösa timmar runt upp mot Kisa kyrka sedan mot scoutgården ner till Stjärneboskolan ut på väg 34 svänga upp mot banken över torget backen upp bakom Konsum och sedan mot kyran igen för att ta svängen om ytligare ett varv till och så ett till osv.
Ja jag har verkligen åkt moped på alla vägar och stigar i hela Kisa och jag är säkert inte den ända som gjort det med åren.
Minnen som också kommer tillbaka är när man åkte ut till Pinnarp camping för att bada, för att äta glass och spela minigolf för att sedan åka in till Kisa åter.
Jag har verkligen kärlek till denna stad och kommer alltid ha någon form av anknytning till Kisa vare sig jag är från Linköping från början eller inte! Eller nu rätar vi ut sanningen! Håll er i!
Anledningen till att jag säger Linköping är pga att den staden har alla antingen varit i eller vet vart den ligger, säger jag att jag är från Kisa rynkar människor på näsan och säger Kista?
Nej mellan Linköping du vet (Lars Winnerbäck) och Vimmerby (Astrid Lindgren)!
Kolla kartan!
Och då som först kommer kommentaren: Där har jag åkt igenom någon gång! Aha (tumme upp)
Jag är hemma åter en sväng och jag njuter av tillvaron och nu ska jag få bädda ner mig här och vakna upp till en dag som den var för ca 7 år sedan.
Natti natti
onsdag 20 maj 2015
Macbook Pro!
De senaste månaderna så har jag kämpat med min macbook årsmodell 2009. Ni läste rätt 2009.
Den har varit mig trogen i 5 och 1/5 år nu. Inga problem och bara fungerat som den ska! Men nu är det roliga slut då en här om dagen började att stänga av sig titt som tätt, den ville inte "vakna" när jag ville och den kunde ladda ur batteriet när den kände för det.
Och jag som dagligen använder min dator troget med alla dess funktioner som fotoredigering och film med allt som det innebär kände någon stans att nu är det kört.
Jag kollade med den så kallade äpple affären om man kunde installera om och lika så byta lite delar för att få den att gå ett par år till. Med svaret att det går men det kommer att kosta och troligtvis kommer den inte att funka så många år som en ny.
Så idag bet jag i det sura äpplet :-) och köpte mig en ny macbook pro!
Det kommer bli min nya kompis fram över och förhoppningsvis kommer det bli många bra år tillsammans fram över. Enligt mina beräkningar på de tidigare macbook och macbook pro som jag haft så kommer vi ha minst 5 års liv tillsammans. Nu väntar det bara att se om Apple kan leverera det som jag vill åter med en produkt.
Det är jag otroligt säker på!
Välkommen macbook pro 2015 års modell in i familjen.
måndag 18 maj 2015
Va! Vad hände
Hur hamnade jag här?
En fråga som jag grubblar mycket över då jag ligger i min säng och inte kan somna för att jag Grubblar!
Jag önskar mig min mammas "grubbelgubbe" den som man kan hålla och ge allt man grubblar på och sedan gå vidare starkare ur en situation.
Jag vet inte vad detta ska betyda men inte är det bra i alla fall. Jag är inte den som grubblar! jag är bara en person som tänker men inte fastnar i saker mer än nödvändigt!
Men med en motgång kommer alltid en uppgång brukar man säga, men just ikväll känns det inte alls bra! Idag är det den sådan dag då allt går mot alla odds i hel världen!
Jag har under de senaste dygnen funderat mycket på vad livet har att ge och jag vet en sak! Att det är helt underbart att vara i naturen och leva med den, att kunna njuta solnedgången som kommer och ljuset som lyser när det reflekteras mot vågorna i vattnet i kanalen till Västervik!
Lilla jag på denna stora jord ska inte ha en dag med motgång, och goda saker dessutom!
Man ska aldrig glömma att det är bra saker som sker hela tiden omkring sig själv, att styra sina fötter till jobbet där man är anställd för att hjälpa andra unga som gamla med sina problem.
Jag ska nog inte klaga så mycket egentligen, det som är en motgång kan man lära sig något av och sedan resa sig upp och göra det bättre än innan.
Imorgon är en ny dag med nya möjligheter med massor roliga nya saker att ta tag i! Då är det jag som skrattar sista skrattet och njuter av en kväll med sömn och inte en kväll med "o-sömn"
PS: jag vill inte vara tråkig, men här kommer lite bilder från dagens aktivitet med ungdomarna.
En fråga som jag grubblar mycket över då jag ligger i min säng och inte kan somna för att jag Grubblar!
Jag önskar mig min mammas "grubbelgubbe" den som man kan hålla och ge allt man grubblar på och sedan gå vidare starkare ur en situation.
Jag vet inte vad detta ska betyda men inte är det bra i alla fall. Jag är inte den som grubblar! jag är bara en person som tänker men inte fastnar i saker mer än nödvändigt!
Men med en motgång kommer alltid en uppgång brukar man säga, men just ikväll känns det inte alls bra! Idag är det den sådan dag då allt går mot alla odds i hel världen!
Jag har under de senaste dygnen funderat mycket på vad livet har att ge och jag vet en sak! Att det är helt underbart att vara i naturen och leva med den, att kunna njuta solnedgången som kommer och ljuset som lyser när det reflekteras mot vågorna i vattnet i kanalen till Västervik!
Lilla jag på denna stora jord ska inte ha en dag med motgång, och goda saker dessutom!
Man ska aldrig glömma att det är bra saker som sker hela tiden omkring sig själv, att styra sina fötter till jobbet där man är anställd för att hjälpa andra unga som gamla med sina problem.
Jag ska nog inte klaga så mycket egentligen, det som är en motgång kan man lära sig något av och sedan resa sig upp och göra det bättre än innan.
Imorgon är en ny dag med nya möjligheter med massor roliga nya saker att ta tag i! Då är det jag som skrattar sista skrattet och njuter av en kväll med sömn och inte en kväll med "o-sömn"
PS: jag vill inte vara tråkig, men här kommer lite bilder från dagens aktivitet med ungdomarna.
Vi tappade en plastpåse i vattnet (som vi fick upp) och då såg jag min chans att få ett "stilrent" Foto.
Vi ser S:t Petri till vänster och S:ta Gertrud till höger. De två vackraste kyrkorna som jag vet.
En livfull bild på Västervik med S:t Petri kyrka som ledbyggnad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)