Norrland vs Frankrike

När Zeb drar söderut är jag redan på plats hemma i trygga Norrland. Långt från vardag, för att reda ut vissa nödvändiga saker. Beslutet att åka hem fattade jag sent natten mot idag och när jag nu krupit upp i familjens soffa med min älskade katt kurrande på bröstet så vet jag att det var rätt beslut. Att åka ifrån mitt känslomässiga stresskaos på skolan till att andas krispig ren vinterluft i tystnaden. Har inlett träningsprojektet mot Kebnekaisse för någon vecka sedan, nu gäller det bara att min envisa hosta ger med sig så att jag inte har dragit på mig en ytterliggare lunginflammation. Det skulle bara vara det som fattas just nu. 22år har jag hunnit fylla, en dag som fylldes av fler tårar än glädje men som ändå hade sitt budskap att meddela. Det betyder mer än jag någonsin tidigare anat att få komma hem, trots att jag bott borta och rest i långa perioder. Nu kryper jag ner i barndomens minnen och drömmer om en framtid med människor som kan möta ens blick i korridoren utan skitsnack och högfärdighet. /Maria