Livets väg är oumbärlig

Att sitta på tåget mot en destination som man inte varit i på flera år känns helt otroligt. Sist jag såg dessa slätten och dessa städer så var jag ute och tågluffade med ett glatt gäng ungdomar.
Men kan man säga att (man) varit i en stad om man inte har sätt det inre delen av den. Men om man ska vara på det humöret så finns det inte många platser man inte har besökt. Så är det bara att inse den bittra sanningen.

Idag har jag spenderat många timmar och funderat på resandet. Att alltid vara på resande fot är ju något som många pratar om. För att förtydliga det så menar ja inte "livets" resa denna gång utan resandet från A till B.

Efter en otroligt skön förmiddag så satte jag mig på tåget mot Linköping som första destination och sedan mot Malmö. Där jag ska tillbringa dagarna fram tills onsdag kväll kl 17:11 då jag sedan ska vända hem mot Västervik och sängen.
Här under min resa pratade jag med en man som suttit från Sundsvall vilket han kallade för Sveriges "mitt" Mannen hade varit pensionär sedan 11 år tillbaka och jobbat som svetsare. Mycket erfarenhet i livet.

Grunden till att detta samtal kom på tal var att han hörde mig i ett samtal nämna Kisa. Kisa? hur kan någon "random" person veta varat det låg. Just dit flyttade han i sina första år som arbetande och ung, för jobb och kärlek.
Vi språkade om att ha distansförhållande och hur det är att ständigt vara på resande fot i livet. Jag kan ibland klaga på distansen mellan Vänner och Kärleken men att pendla mellan Växsjö och Sundsvall kan jag knappast se framför mig.

Där någon stans slår det mig i huvudet, en stund efter att platsen bredvid var tom och ingen som pratade mer med mig.
Att resa mellan A och B är nog mer än bara A & B, det finns också ett C på vägen och det är jag. Jaget som bara väntar på att få uttrycka sig som man vill och vara den man är. C kanske är = något man gör för att komma fram. C = målet som man är på väg mot. Man kanske inte vet det med när man beger sig men jag lovar att efter ett tag kommer man finna målet med resan.

Just dessa dagar i Malmö är mitt mål att bygga ledarskap och utvecklas som ledare, inte bara för min skull utan också för de människor jag jobbar med och framtida kollegor i livet.

Kort sagt med detta. Man måste våga resa från A-B för att utveckla sig C behöver man inte oroa sig för utan det kommer när det kommer.

Bild några minuter innan Malmö