Vad kan man säga, nu kom den efterlängtade snön som många av oss har väntat oss och den kom från 2 plus till många minus. Så där många så man han inte reagera på omslaget mellan varmt och kallt.
Det är så att om man lägger en groda i kokande vatten så hoppar den ur för att den bränner sig ju. Men lägger man den i lagom varmt vatten och sedan värmer på så kommer den dö.
Jag känner att det första så var det i helgen när snön kom. Man vill bara hoppa fram i tiden till sommaren. När man kan klättra ute när man kan njuta av varma dagar i solen och framför allt semester med vänner och familj.
Jag som många känner att hösten är dyster och man är deprimerad för att man inte får det ljus som man borde varje dag. Men just nu är det lite ljusare, det ligger vit snö på marken. i mängder på vissa platser och mindre på andra.
Det kommer som en kall vid från höger in i staden, in på balkongen och sedan in i vardagsrummet för att utplåna värmen som man fått till under täcket. Kyla ner alla kroppsdelar så det gör ont att duscha på kvällen. Ja vem vet hur det ska bli i framtiden med klimatet. Vem vet om vi har snö om 10 år. Eller vem vet vad framtiden är.
Jag har i mina tankar senaste tiden funderat på hur allt funkar. Om det finns en Gud! Kan Gud då styra livsplanen? eller är det ödet som styr den eller är Gud ödet? Vem är ödet?
Jag har en tro som speglar sig i det som händer. det som händer mig tror jag ska hända och det kan jag inte påverka. När det väl är på väg att hända och jag märker det så kanske jag väljer att inte följa det som komma skall. Men i själva verket är det kanske så att jag kommer tillbaka till det sedan. Det som ska hända kommer att hända ändå. Om det inte händer när det skulle kommer det att hända.
Jag är övertygad kring tanken att om jag tar en annan väg ett tag så kommer jag kanske lära mig något på vägen. Och då ska jag vara glad! Glad för att jag lärde mig något nytt. (Man vet inte, jag kanske har nytta av det senare i livet)
Som avslut på dagen den 13 Jan så är jag åter övertygad att jag måste erkänna att om Gud inte är ödet. Så finns det en Gud och ett Öde. Det ena behöver inte utesluta det andra utan de kanske samarbetar. Alla fall för mig gör de det.
Ödet stöttar mig när jag inte tror att Gud räcker till, och Gud stöttar mig när jag inte tror på Ödet. Båda har en viktig roll i mitt sökande som människa i allt jag gör.
Och så finns det så klart den fria viljan. Den som jag styr över, den som är styrd av Gud och Ödet. För hur ofta ger man inte upp när man får en motgång? Ibland allt för lätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar