Nu!

Det är kväll och nu är det snart efter en lång dag dags för sängen.
Jag förundras över dagarna det på söndagen känns som att denna vecka ska gå sakta och att man bara gör samma saker om och om igen.

Men nej inte alls! Det är ganska underbart att få se vad som händer när man kommer till jobbet på en måndag.
Denna vecka startade jag med tanken att allt ska hinnas med. Men så känns det inte idag.
Bullarna är många och det är som om någon tappat en glasskål i golvet som Gott i tusen bitar. Jag limmar och limmar men får inte ihop bitarna!

Ett par djupa andetag och så skriver jag en lista med allt som ska göras och så värderar jag det som är viktigast först sedan jobba sig ner under dagarna. Varför är det så?  Jo för att livet är inte rakt någon stans.

Jag tar detta som en erfarenhet sedan forsätter jag mot minnas mål med jobb osv. Jag klättrar av mig frustrationen, andas mellan varven och hänvisar till predikan.

Predikan 3:1-8
Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker under himlen:
En tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala, 
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred.

Ja det finns tid för allt under himlen.